Provkörning av Mazda CX-3 2,0 120 hk

Mazda påpekar ofta och gärna att de är ett företag som älskar att köra bil. Och det avspeglar sig ofta i deras produkter. MX-5 har kallats en av världens bästa sportbilar, och de förarorienterade köregenskaperna sprider sig genom modellsegmentet. Till och med till CX-3 – minisuven som i grund och botten är en Mazda 2 på styltor. Bilens vassa styrning och chassi har imponerat på Teknikens Världs testlag flera gånger om.

Det är nu två år sedan modellen lanserades, och i vanlig ordning har Mazda presenterat en uppdaterad version, för att hålla ­intresset uppe. De kallar det för en facelift, men det är svårt att förstå vad de menar med det – den uppdaterade versionen är till utseendet identisk med de äldre varianterna. Inte heller under skalet har det hänt så mycket – utbudet av motorer och drivlinor är likadant som förr. Men det finns en del nyheter. Modellen har tidigare fått skarp kritik för att vara alldeles för högljudd. Ljudisoleringen i hjulhusen var tidigare snudd på obefintlig, och varenda gruskorn som for runt där inne hördes väldigt tydligt.

Ljudisoleringen i hjulhusen var tidigare snudd på obefintlig, och varenda gruskorn som for runt där inne hördes väldigt tydligt. Det verkar Mazda ha åtgärdat nu.

Det verkar Mazda ha åtgärdat nu – varken väg- eller motorljud blir störande längs de bitvis dåliga vägarna längs provkörningsrutten mellan Stavanger och Trondheim. Förutom bättre ljudkomfort har den uppdaterade versionen också utrustats med vad Mazda kalla G-Vectoring Control. Systemet kom först på 2017 års Mazda 3, och varierar motorns vridmoment i kurvorna för att öka vikten över framhjulen och på så vis förbättra vägegenskaperna. Säger Mazda i alla fall. Jag märker däremot ingenting av det.

Att Mazda lade provkörningen av upp­daterade CX-3 just längs Norges västkust har också att göra med deras ambition att profilera sig som körglädjens bilföretag. Och det är helt logiskt – vägarna är bland de vackraste i världen. De är smala och bitvis krokiga. De går längs fjordar, genom serpentinsvängar och över bergspass. Och på vägen kör vi genom världens längsta biltunnel och världens längsta hängbro. Det är en magnifik bakgrundskuliss att färdas genom, oavsett vilken bil man råkar sitta i. Det går att hävda att de krokiga bergs­vägarna hade varit bättre lämpade för en MX-5, men crossovern CX-3 gör ändå bra ifrån sig genom hårnålarna, tack vare det relativt styva chassit och den sportiga, snabba styrningen.

Interiören i CX-3 är sparsam. få knappar och bara en mätartavla.

Styv fjädring är bra när det svänger, men känns ändå ganska malplacerat i en bil av den här typen. På dåliga vägar är bilen onödigt stötig. Det finns också en hel del annat att irritera sig över – vändcirkeln är bedrövlig, och den head-up-display testbilen är utrustad med är en störande gimmick som inte går att stänga av. Filvarningssystemet tjuter högljutt varje gång det ser en vägmarkering. Det går däremot att stänga av, något man gärna gör så fort som möjligt.

Tvålitersmotorn på 120 hästar känns både omodern och trött. Trots relativt stor motor­volym måste motorn varvas ordentligt för att orka uppför bergsvägarna – det var länge sedan jag körde en ny bil med så dåligt bottendrag. Skillnaden mellan de turbomotorer som sitter i flera av konkurrenterna är som natt och dag. Men någon bensinturbo finns inte i Mazdas modellprogram. I stället erbjuds en annan tvåliters bensinmotor med 150 hästkrafter, och en 1,5-liters turbodiesel med 105 hk. De två senare alternativen är fyrhjulsdrivna, medan 120-hästaren bara driver på framhjulen.

Överlag är CX-3 en kul och populär modell. Kanske var det därför Mazda var så återhållsamma med uppdateringarna. Av de förändringar som har gjorts är den förbättrade ljudkomforten den viktigaste – det var modellens största akilleshäl.